Kennelträff
Marie, Stina och Love:
Många fina aussies var det. Ett axplock av bilder:
Nästan alla från båda kullarna var där och det var så roligt att träffa dem alla.
Cash, Gizmo och Milo med mattar:
På lördag var det lydnad och agility och på söndagen sök.
Allt var riktigt roligt och inspirerande. Tack alla för en trevlig helg.
Härhemma har jag målat köksluckorna...äntligen....!
Före:
Efter:
Det blev porslinsknoppar matchande tapeten på lådorna. På luckorna blir det handtag inom snar framtid.
Semester
Min kära syster med familj har varit på besök. De har varit till så stor hjälp för mej. Nu har lägenheten fått golvlister och jag har fått hjälp med att borra upp grejer på väggarna. Skulle ju så stort klara det här med att borra själv så jag var och köpte mej en billig slagborr på Jula vilket resulterade i att jag var tvungen börja spackla och måla om i Elises rum då borrfaa..... vek sig och slet sönder väggen. Sen ska det ju inte stickas under stol med att vissa saker måste man vara två för att klara av.
Inte bara var de en stor hjälp, det var så roligt att ha dem här. Vi passade på att ha en paltfest med de trevligaste vännerna i Örbyhus. Tyvärr togs inte ett endaste foto under hela kvällen men gott var det ivf.
Söta blöjan Leona:
Mosters finaste Elliot:
Blir nog en sockerbagare av han oxå. Han har ju att brås på om inte annat :)
Furuvik hanns med:
Love blev attakerad av strutsen.....
Elliot tordes hälsa på piraten:
Kusinerna lite lika tycker jag:
Sen har man ju hunnit fylla ett år äldre, gjorde en ansträngning med en liten tårta:
Så här blev den Linda.... Söt i sockerbemärkelse och god. Fick idén från syrran då vi hade så mycket äggvitor kvar från när vi gjorde äggtoddy på paltfesten.
Love och jag har börjat träna igen. Han är helt fantastisk den här hunden:
Inte bara är han världens snällaste han är så tålmodig med en matte som jag.
Jag gillar UHAC och ville gå kurs hos dem men som mitt liv ser ut just nu är det så svårt för mej att på bestämda tider hinna gå en kurs så jag hörde av mej till Anita i Tierp som håller kurs. Hon var flexibel och kunde ta emot oss på olika tider. Det är så bra för mej att gå där för hon kan verkligen läsa av och korrigera mej. Vi tränar mycket på det fria följet, största träningen ligger i att jag ska slappna av, det blir bättre och bättre. Inkallningen är det som jag känner mej jättenöjd med, apporteringen har vi mycket jobb kvar på och vi måste få till snabbare ligg i övrigt är det finslip som gäller.
En helgdag var vi i Tärnsjö på en sökdagskurs med Blomman. Det var jättebra. Har inte hållt på med sök förutom att vi provade på det på unghundskursen och då gick det inget vidare eftersom Love mest hade nosen i backen. Vi har ju mest kört lite spår och uppletande så jag hade inga förväntningar mer än en trevlig dag. Det visade sig att Love tände till på det där med sök och det var så roligt att se.
MH o hur har det gått med lägenheten?
Avståndslek: Han gick inte fram överhuvudtaget? Hade nog kunnat misstänka att han inte skulle tordas ända fram men att han helt enkelt bara satt kvar hos mej var en överaskning?
Dumpe och Spökena: Jag hade nog inte trott att han skulle ta så lång tid på sig att släppa rädslan även om det gick bra är jag ändå förvånad.
I övrigt reagerade han som jag trodde. Skott fick han en tvåa på. Han är berörd av skott så det måste vi jobba på.
Jag har världens bästa hund och jag är så stolt över honom, tycker han var så duktig igår.
Det roligaste tyckte nog Love var att få springa med syrran i skogen
Här kommer lite före och efter bilder på lägenheten:
Köket: Har fått hjälp att bygga upp väggen mellan hallen och köket. tapetserat och målat. Kvar är att måla köksluckorna och lister.
köksbordet ska jag måla vitt!
Lilla toan nere: 1:a bilden är från stora badrummet uppe men det är för att visa tapeten som var i lilla toan. Målade allt, tak, väggar och golv så nu är det vitt och fint i lilla toan. Badrummet ska målas på väggar och tak.
Det blev en fondvägg vid trappan. Resterande vardagsrum och hall har samma tapet som vid fönstret.
Här är en "genvägen" tapet som ska målas vit så det kommer se ut ungefär såhär när det är klart.
Elise`s rum och jag bara älskar den fågeltapeten....
Mitt sovrum, att man kan bli så lycklig över att få sova i egen säng :)
Nora får dela rum med Elise, tänkte fixa hennes rum när allt annat är färdigt.
Som vanligt måste jag ha en avslutningsbild
Sötaste Tim frågar om Love vill leka!
Fullt upp!
Det är "lustigt" det här med krisfaser. Då jag har upplevt sorg och kris tidigare har jag känt igen varenda fas jag gått igenom som chock-reaktion-bearbetningsfasen men det jag inte upplevt tidigare är "hatfasen" vet inte om det finns någon vetenskaplig sådan men den fasen har jag upplevt nu. Som tur var gick den över på 2-3 veckor men det var hemskt vad jag hatat och hatat att hata men jag tillät mej känslan och nu har det gått över, orkar inte lägga mer energi på idioter.
Äntligen har jag fått ta över lägenheten, som jag längtat. Men....inte nog med att ytskicket i hela lägenheten är något jag inte vill leva med så har de inte slutstädat:
Ett axplock av bilder:
ovan skåp kökslampa
Bakom spisen
Bakom kyl och frys
Handfatet, tvålen är lämnad av säljarna
Kylen, obs "dill"? i vänstra hörnet... kolla in ingrott svart!
gamla klistermärken.
Katastrofalt äckligt särskilt för en operationssjuksköterska och då ska ändå nämnas att jag inte har bacillskräck.
Har hört av mej till säljarna som bara skyller på varandra och mailat mäklaren som säger att jag måste kräva dem på pengar alternativt dra det rättsligt då de gjort ett kontraktsbrott. Jag känner bara olust!
Som tur är och som jag tidigare nämnt har jag så fina vänner som hjälper mej. Tack snälla Karin och Cilla, mitt liv hade varit mycket svårare utan er.
Nu har jag två veckor med dubbla boenden så jag ska hinna göra grovjobb med väggar och tak samtidigt som jag har barnen v.a.v. Love, och jobbet som jag dessutom är extra tid med. Nåja, det är en tid med extra insatser och det kommer bli så bra när det är färdigt.
I Söndags var sista gången på vallhundskursen för den här gången. Det var ett fantastiskt avslut med Love. Endast 6 ggr och han vallade jättefint. Fint avstånd och fokuserat, Kul! Visst fick han sina ryck, han får det när jag vill att han ska runda dem åt vänster, han är mer högervriden, då blir det svansen upp och ett utfall.
Kommer nästan sakna dessa coola kossor, fastän de har en het hund bakom sig ska de fram till oss i publiken och pussas och vill bli klappade på :)
Snart blir det mera vallning i Hållnäs igen, måste bara tina upp lite mer.
I veckan var jag och Love iväg till Gävle och inhandlade nya kökstolar. Passade på att hälsa på Ingela och Peter och pussa på lilla Tim.
Vi tog en promenad i parken så Love och Minus fick rusa av sig.
Minus kan sitta stilla några sekunder ivf.
Träffade Marie med Lystra och Minos häromveckan! Marie fick Love att hålla apporten och vips lossnade det. Fantastiskt.....
Vallat kalvar
Igår var han så fruktansvärt tänd på fåren, trots att han blir mer "bångstyrig" blir det dock roligare. Skallet (som jag förknippar med rädsla/osäkerhet) var borta. När kalvarna kom in så var skallet tillbaka men så roligt han tyckte det var.... Fick sig en rejäl spark och då lugnade han sig och det såg riktigt fint ut. Vet inte riktigt varför men jag upplevde det lättare med kalvarna än med fåren, tror det var lättare för mej att ha överblick????
Vi fortsätter även kämpa på med apporteringen. Jag har kommit på att det där har varit ett grymt stressmoment för mej enbart relaterat till tidigare erfarenheter. Hela min utstrålning har sagt "vi klarar det inte" " jag vet inte hur vi ska fixa det" med resultat att belöning har kommit när han släppt apportbocken. Nu när jag började träna det igen upptäckte jag hur han stressat tar apportbocken reser bakändan och börjar backa och släpper..... Nu har vi börjat om och jag känner att jag har en mycket lugnare känsla nu, är helt övertygad om att vi ska klara det, jag har ju världens bästa lärare :) (Love)
Har friserat honom lite. När jag såg kullsyskonens fina 1-års foton och jämförde med det hastigt tagna på en lurvig Love tänkte jag att här måste göras en ansträngning.
I övrigt är det mest jobb och en stor längtan efter nya lägenheten. Den behöver en totalrust så jag funderar och funderar..... det ska bli kul.
Avslutar med en bild när jag och Love var och hälsade på en kompis i Gamla stan häromveckan.
Känner att jag börjar bli en riktig lantis och gillar inte det där tempot i Stockholm men gamla stan är ju riktigt mysigt såhär kvällstid. De där gränderna...känns som att komma tillbaka långt i tiden.
Love 1 år
Stort Grattis Love och alla hans 10 syskon på 1 årsdagen!
Med egna mått mätt 54cm hög och 25kg tung.
Min stora livskvalitet. Vad jag älskar denna hund!
Nu är jag tillbaka på bloggen igen!
Ska kortfattat berätta vad som hänt: I början på december kom jag på min sambo gått bakom ryggen på mej, tappat kalsongerna för granntjejen, min "vän" sedan vad jag förstått minst en månad tillbaka. Jag kom på det via magkänslan och det bekräftades genom att jag tittade på hans mobil. Det kändes som att få en fet smäll i ansiktet.
Varför? - Inte vet jag! vi hade mycket att jobba på gällande passionen och ja! kanske det var dags att separera men varför förnedra den person man byggt upp ett liv med barn, hus, båt...allt med under flera år??
Hur kan man som "vän" sitta och dricka kaffe, låtsas vara ens bra kompis när man ligger med ens sambo???
Det har varit tungt att i efterhand sitta och lägga ihop alla pusselbitar. Det som varit svårast att hantera är förnedringen och respektlösheten men nu när chocken lagt sig är jag förbannad. Mest förbannad är jag över att han fått äran att vara pappa till mina barn.
En stor hjälp för mej har varit att jag ventilerat. Jag har berättat allt som hänt till alla som orkat lyssna, sen...
som jag tidigare nämt har jag världens bästa syskon och vänner utan er hade jag aldrig klarat detta!
Nu bor jag i en tillfällig 2:a i väntan på att få flytta in i en bostadsrätt den 1 maj. Och jag tänker emellanåt...fasen det blir nog riktigt bra det här! Ser fram emot att få bygga upp mitt liv igen och jag har alla möjligheter, jag har ju minst lika länge kvar att leva :)
Love har pga allt detta fått vila från allt vad träning heter förutom vardagslydnad. På något sätt verkar han mått bra av det, det är ju såklart en omställning för han oxå allt som hänt.
Han går ofta lös och svarar bra på inkallning, har blivit fantastiskt duktig på att inte gå fram till allt och alla för att hälsa, översocial som han är. Han är en utomordentlig lekkamrat till barnen och deras kompisar. Han trivs som fisken i vattnet och jag kan ofta fundera över hur han orkar....
Nu har vi satt igång igen, vallar på söndagar:
Det var jätteroligt. Efter de gånger vi var till Hållnäs och vallade i höstas började jag känna att det här kanske inte är något för oss? Love var inte helt tänd på fåren och jag kände mej bara frågande till hur allt egentligen ska gå till. Men igår kändes det jättebra, Love tände till rejält och jag kände att Jaha! nu börjar jag fatta....Fast lätt är det inte.
Särskilt svårt var det för mej att hålla mej på benen igår, skyller på min ihållande förkylning....Som jag ramlade, tur att det finns en tvättmaskin i lägenheten för jag var full av får- och koskit. 
Snygga Viggo vill in!
Tänk vilken belöning det är med får, trots att Love blev stångad ett par tre gånger, matte och kursledare Ingela ropar och gapar så ser man såhär trött men förväntansfull ut!
Tillbaka!
Trots att resan tillbaka var fylld av ångest känner jag mej ändå laddad. Jag är fylld av energi från mina syskon med familjer och min kära vän Anna med familj som stöttat mej, kommit med goda råd och låtit mej traggla och ventilera.
Jag har så fina vänner härnere som finns här för mej vilket också ger mej energi och styrkan att gå igenom allt.
Anna frågade så klokt: Finns det egentligen en livs kärlek? Tänker man efter så finns det nog inte det! Allt som händer en får man se som värdefull information, varje kris leder alltid till något bra, det handlar bara om hur man hanterar den.
Nog om detta!
Som sagt var det underbart att få komma hem till Lule. Jag säger Lule av gammal vana men den här gången bodde vi hos min syster med familj i Boden. Vi hade sittplats på tåget eftersom det är det enda som erbjuds när man reser med hund. Läste dock i UNT att SJ skulle börja med liggkupé för de med hund oxå och det är inte en dag försent.
Då Klas är kock och syrran världsbäst på bakning behöver vi aldrig vara hungriga :)
Klas och syrran:
Syrrans pepparkakshus:
Alltid så gulliga Leona:
och busiga snyggingen Elliot:
Familjen Gneis.... På Klas restaurang i Lule, där bjöds på bla struts vilket var en rolig upplevelse, har aldrig smakat det tidigare, det var gott. Efterrätten var mjölkchokladbrule, hur gott som helst.
Vädret var inte det bästa, antingen var det bitande 20-25 grader kallt eller så var det blåst och pudersnöyra. Trots kylan var jag och Love ute och gick långa rundor.
Love skötte sig helt fantastiskt, han är en himla trevlig hund på alla sätt, barnvänlig och social. Leona hittade sig en kompis i Love -" Oooove" ropade hon och försökte lyfta honom.....
Love och hans mustasch:
Alexandra min brorsdotter har en rottistik som fick valpar i våras. Den ena valpen sparades "Rambo". Rambo och Love kom väl överens och lekte mycket, dock märktes vakt hos Love som jag inte sett tidigare. Så fort Rambo gick där det inte passade Love tryckte han upp honom och "naffsade" honom i kinden.
Ett dåligt kort men det ger ändå en bild över hur stor denna hund känns. Då ska man ha i åtanke att Leona är en väldigt liten 2-åring.
Vi hann med både Leos Lekland, palt och äventyrsbadet Nordpolen. Jag och barnen gick och badade torsdag förmiddag och hade det hela för oss själva :) Jag tror mamman tyckte det var roligare än barnen....
Det mamman definitivt tyckte var roligare än barnen var detta:
Jag har kört mycket skoter i mina "unga" år och kan nu tycka det är härligt att åka ut på våren för att grilla. Är annars inte särskilt intresserad men jag ville att barnen skulle få en runda, de tyckte det var jätteroligt och det tyckte faktiskt jag också.... Synd bara på väglaget, snön yrde och skymde sikten.
Som vanligt måste jag alltid ha en avslutningsbild. Denna är från förra året, när syrran tittar ut genom fönstret så kommer de här gående :)
Lule here we come :)
Efter väldigt turbulenta och kaotiska dagar härhemma har jag fått ledigt från jobbet. Jag, barnen och Love kommer att åka upp till Lule och få distans och ladda våra batterier ett par veckor. Det känns så härligt att få komma upp, jag hoppas ju såklart vi kommer ha lite tid till skoteråkning och så är det ju ett måste med palt och Leos lekland säger barnen :)
Vad skulle jag göra utan mina underbara syskon, vänner, barn och min underbara Love? Jag vet inte men jag är så otroligt tacksam för att ni finns. TACK!
På tal om vänner så har Love´s x-tra matte köpt sig den gulligaste keeshoundvalp:
som en liten skällig igelkotte :) Man vill bara gosa in i den pälsen, synd bara att han inte tycker det, det är roligare att nafsa och busa tycker Nanok.
Det blir mycket snöbilder nu och det är ju så otrolligt vackert. Love älskar snön. Jag har en bollkastare till honom som han fullkomligen älskar, han gör vad som helst för den. Kanske inte helt optimalt med en bolltokig hund men samtidigt är det ett strålande sätt att få han att aldrig vika från min sida. 
Hade äran att träffa Marie och Lystra i veckan. Love kändes stor och burdus i jämförelse med gosiga Lystra. De hade väldigt roligt tillsammans. Sprang så det yrde. Sen gick vi in i klubbstugan och Marie hade lite träningstips till mej. 
En stolt Love sitter på Lystra:
Och Lystra ger igen:
Avslutar med en bild på Elise i pulkbacken, att en sån sak kan vara så rolig för de små liven....
Man vet aldrig hur morgondagen ser ut men den viktigaste strävan är att vara lycklig varje dag!
Det snöar sagoflingor!
Nu har vintern kommit med stormsteg, det slutar aldrig snöa känns det som. Stora lätta flingor och det känns som sagosnö. Jag gillar det! Det är inte kul att skotta hela tiden men samtidigt är det ganska lättskottat när det inte är tung snö. Såhär ska vintrarna vara, inte bara blask och slask.
Har inte fått till några fina 9-månaders bilder på Love men väl några "snö" bilder: 
Han har världens vackraste ögon den här hunden!
Idag har vi varit och vallat i Hållnäs igen. Love fick gå i en större fålla bara för att han skulle tända till mer. Han är ju väldigt olik sina border collies kursare. De är ju otroligt tända på fåren och har ju ett direkt fokus. Love kommer in och sätter nosen i marken och börjar käka fårskit, efter några tuggor går han efter fåren, splittrar dem för att börja "jaga" in de två som springer åt det andra hållet.... Tycker ändå att han idag tog sig och han verkade valla mer än jaga. Såg också en frustration idag som han inte uppvisat tidigare, som att han fattar att han ska utföra ett arbete men han vet inte riktigt vad och hur. Jag känner att jag skulle också behöva ett tydligt träningsshema typ nu ska han lära sig ta in fåren mot mej, nu ska han halvcirkla osv. Tycker själv det är svårt faktiskt. Nu blir det ivf uppehåll över jul så får vi se om han mognar in i rollen.
Barbro pratar mycket om vikten av ett gott ledarskap och så gott som alla vi på kursen har lite problem med att våra hundar drar i kopplet. Mycket påtagligt tycker jag det blir nu när det är halt ute. Jag har hållit på att träna på det sedan Love kom, när han drar står jag stilla tills han slutar och då går vi, fruktansvärt tålamodsprövande och pga det har jag nog inte varit helt konsekvent. Har fått lite mer tips idag på liknande övningar så nu har jag bestämt mej för att lägga in en extra växel på det där med att gå fint i koppel.
Nu nalkas julen och jag känner mej inte upplagd för julstök...... Extra trist känns det när vi kommer att stanna här nere och inte åka upp till Lule i år. För barnens skull måste man ju dock anstränga sig så i helgen har vi bakat lite rocky road godis och pepparkakor. Såhär får adventsljusstaken se ut i år: 
Avslutar dagens inlägg med ett par bilder från uppsala. Det här var en morgon när jag gick förbi ankdammen på väg hem. De var alldeles galna för de skulle få mat precis. Tycker som synd om svanen, har hört att den heter Alexander eller Alexandra och att dess partner dog för något år sen så nu är den ensam, snyft!
Sen har dom gjort slingan med ljusspel, det här tycker jag är lite roligt, Lampskärmar på gatlamporna! Syns lite dåligt eftersom jag tagit kortet med mobilen. De brukar skifta i färg men nu på morgonen var de bara vita!
Fester och kurser.
Har ägnat mkt tid nu åt att försöka konvertera bilderna till en lägre upplösning men jag börjar misstänka att jag är helt obildad gällande den kunskapen. Kan konvertera dem i photoshop, vilket tar en massa tid (för mej) men när jag sen ska ladda över dem går det inte??? Skulle uppskatta om de laddades upp lite fortare faktiskt.
Här kommer de ivf.
Var bjudna till Anna och Greg. Greg är helt fantastiskt duktig på att skära till pumporna.
Anna och Greg
De hade fixat så mysigt med halloween pyssel och ljus överallt. Barnen fick små tävlingar som att hitta grejer i källaren och danstävling. Ena smörgåstårtan såg ut såhär:
Inte så spöklik men ganska rolig och god.
Jag och tjejerna var häxor, nja, Elise är en blandning av häxa och clown.
Lee och Tobbe! Cillas ide som jag nappade på, kändes så enkelt att "låna" kläder från jobbet.
Lee och Cilla!
Vi var ju såklart fler på festen men det här är bilderna jag orkade ladda upp.
Idag fyller lillhjärtat 5 år. Det blev ett stort kalas, hennes första. Förra året ställde vi in eftersom jag tyckte att vi hade för stökigt här hemma med renoveringar.... I år har vi det tio gånger värre på den fronten men jag hade inte mage att ställa in igen. Dock hann jag inte baka så Tobbe beställde en tårta och gissa om hon var lycklig över den....
Det var sista gången jag bjöd på tårta! De var 11 barn och ingen tyckte om den. Det kom inte som någon överaskning, min upplevelse sedan tidigare är att barn inte gillar tårta. Däremot tog 2 paket fingrar slut innan jag hann blinka.
Vi brukar begränsa kalasen till 2 timmar, kan verka kort men tiden är fullt tillräcklig.... efter en timme radade de upp sig i soffan och skulle titta på TV?? Nä, sa jag och satte igång med lekar. Dansstopp var riktigt populärt och sen blev det kurragömma.
Dansstopp fortsatte hela kvällen!
Love fick vara med och leka, ballonger är riktigt roligt tycker han "varför smäller det när jag ska tugga på dem"!!!
På tal om Love.....Oj, vilket långt inlägg det här blir!
Love mår bra nu, kan halta lite smått om han fått springa för mycket men annars märks ingenting av skadan. Vilken tur vi haft...Ingen är lyckligare än jag.
Igår var vi till Barbro Saltzman i Hållnäs för att lära oss grunderna i vallning. Resterande i gruppen var alla Border Collies med mattar som äger får och ska ha sina hundar som hjälp med dem. Vid presentationen satt jag och funderade på vad vi egentligen gör där.... Har kommit fram till att jag tycker det är jättekul, jag upplever att den träningen stärker kontakten mellan mej och Love så därför kommer jag fortsätta. Hur länge och hur mycket får framtiden avvisa. Eva går samma kurs med Viggo, och hos henne kan jag få valla med Love sen.
Den här gången tränade vi med koppel på (till skillnad från förra gången i Enköping). Hur det gick vet jag inte riktigt, jag känner mej som ett barn som lär sig cykla, fokus på tramporna hela tiden.... Fick beröm ivf så jag kan väl säga att det gick bra då :)
Imorgon är det kursavslutning i Rallylydnaden, då blir det tävling...... Utan vinnare och tur är väl det, Love sköter sig nog, det är matten som har varit usel på att träna skyltar.
träning och pyssel!
Love är glad igen :) Han är halt och tiden får utvisa om han kommer återhämta sig helt men jag har gott hopp om det.
Häromdagen mötte Tobias Lilian (cyklisten från olyckan) när han var ute och gick med Love. Hon stannade till och ville veta hur allt gått. Love var så rädd för henne, han satte sig bakom Tobias ben och skakade och gnydde??? Han relaterar nog olyckan till henne! Det var ju hon som han sprang fram och skulle hälsa på! Lustigt hur de fungerar de små liven.
I Söndags var det rallylydnad och vi åkte dit. Det är ju mest kontaktträning och inte särskilt fysiskt ansträngande. Det gick bra trots haltandet men kontakten var usel! Elsa löper och eftersom Love bara vilat var han bara intresserad av att ha nosen i backen. Men det gör inget, det var bara roligt att komma ut och sätta igång igen.
Har tagit tillfället i akt att börja träna "fasthållande" har ju lite ångest för det här med apporteringen efterssom jag inte vet riktigt hur jag ska göra. Fick rådet av Marie att börja om från början och det verkar hjälpa..... tjoho! Tack Marie.
Två sötnosar väntar på att få komma till!
Elsa är en flervägskorsning! De raser jag vet med säkerhet är Border Collie, samojed och munsterländer, sen är det nog en eller två raser till. Det har trots allt blivit en väldigt lyckad kombination och får jag säga det själv är hon inte helt olik en aussie. 
Men "jag" är finast av dem alla!
Hittade en bild som vi tog med mobilen första gången vi var och tittade på valparna hos Sanna. Tänk att han rymdes i mina händer :)
Nu är han en hormonell tonåring som ska pinka in revir överallt. Drar sig inte för att lyfta på benet hos veterinären och har börjat "jucka" på Laban....
Tänkte att jag skulle visa lite husprojekt när jag väl håller på. Sovrummet börjar väl närma sig ett tvåårs projekt så det orkar jag inte ens prata om. Så här ser tvättstugan ut idag:
Nu är det ju ilagt grus och annat men det har varit uppgrävt ca 1 meter djupare.
Fasaden ut från tvättstugan ser ut såhär:
Det är så spännande med gamla hus, denna ingång har varit huvudentre förut och där vi alltså nu har tvättstugan har "trapphuset" varit. Huset har varit 2 lägenheter! Och vi tycker att vi bor trångt? Förr har det alltså varit två fönster vid dörren och fönstret uppe har varit mycket större. En sorg hos mej är att tujorna (eller hur man skriver) blev nerkapade, de var en stor del av husets hemtrevnad men jag hoppas kunna fixa till något liknande när allt är klart. Såhär såg det ut före "förödelsen":
Oj vad rent och fint det var!
Avslutar med en bild över hur kreativa mina barn är när de får pyssla helt själv:
Idag har jag och barnen varit på stan och inhandlat tygstuvar, spetsar och barnbroderier. Allt för att de ska få utlopp för deras pyssliga sidor. Elise fyller snart 5 år så vi passade på att inhandla lite till kalaset och slutligen fyllde vi på lite till inför halloween då vi är bjudna på halloween fest här i Örbyhus. Så här såg det bl.a ut förra året: 
Love bättre och jag förbannad!
Jag vill tacka för de uppmuntrande ord och den omtänksamhet vi fått, det värmer i mitt ångestfyllda hjärta, samtidigt som sunda förnuftet säger att jag kan inte ha koll på honom 24 timmar om dygnet är det ju ändå så att jag anklagar mej själv och anser mej väldigt oansvarig.
Måste även skriva av mej den ilska och frustration jag känner över vissa människors brist på medmänsklighet och sunt förnuft. Hade nog kunna skriva en uppsats om min frustration över det men nu blir det en uppsats om detta fall med påkörningen....Jag upplever mej varit oförsämt snäll med tjejen som körde på Love, främst för att jag, om jag skulle kört på en hund, hade mått skit, och jag kände att jag vill bespara henne det genom att säga att hon inte ska känna sig ansvarig och att det bara är mitt fel.
Nu.....grrrr....Jag var tvungen kontakta henne för kompletterande uppgifter till försäkringsbolaget, då får jag tillbaka att hon vill ha mina uppgifter för de ska anmäla några nyuppkomna repor på lacken. REPOR, hade det varit uppenbara skador på bilen som ex. en buckla eller annat hade jag inte sagt något men några repor som kan ha kommit från varsomhelst.....
Idag kom samtalet från deras försäkringsbolag som påtalar anmälan och nu ska utredning påbörjas. De smäller också till med informationen att om skadan godkänns kommer jag få stå för hela reparationskostnaden. Nu känner jag mej rent förbannad. Hon körde på min hund, hon sa att hon såg honom och ändå stannar hon inte utan fortsätter köra????Hon hade ingen koll på vare sig hastighet eller var på bilen smällen tagit??? Till mej i telefonen säger hon att hon trodde det tagit på bilens högra front, då upplyser jag henne om att cyklisten säger att det tagit i vänstersida/däck vilket hon så klart uppger till försäkringsbolaget sen!
Ikväll har vi varit och tittat på bilen och "repan" för självklart vill jag veta vad jag ska betala för. Jag känner spontant ren pinsamhet över anmälan, repan syntes knappt och den gick inte att känna! Tobias sa att den går att polera bort. Till saken hör att resterande del av kofångaren såg mycket värre ut med repor, det för ju genast tanken till att de vill ha den omlackerad för varför anmäler man annars en sån liten repa?? Varför kom de inte till oss före de anmälde skadan och frågade om vi kunde komma överens om något?? Jag har inte haft en tanke på att anmäla dem för något och mina veterinärkostnader har jag redan betalat, nu idag säger både försäkringsbolaget och föraren att hon nog måste stå för de kostnaderna, JAHA! var de därför de anmälde repan??? Jag sa till henne att jag snarast vill att de tar bilen till verkstad för dokumentation, för jag vill inte stå för något som uppkommit varken före eller efter olyckan. Måste även tillägga att Love har inga skador på vare sig klor eller tänder vilket jag tycker är det mest uppenbara som kunnat orsaka "repan".
Guu, vad det är skönt att få vara förbannad och klaga av sig ibland ;/
olyckliga olycka!
Klockan var strax efter sju och jag skulle snabbt lägga barnen innan en liten kvällsrunda med honom. Tobbe var ute och snickrade på balkongen och Love fick vara ute med honom, "det skulle ju bara ta 5 minuter". Tv:n var på och barnen busade och skrek men jag hör ett konstigt tjut...."Det är Love" sa jag och rusade ner i trappen, då hör jag Tobbe -"MIA!!!! Love har blivit påkörd" Han bara låg och skakade och ylgnällde på hallgolvet.. Jag sa till Tobbe att stanna med honom och att vi måste till veterinär, var säker på att få åka in till Ultuna eftersom Eksell inte tar emot jourtid. Springer ut till den stackars tjej som kört på honom och hon bara gråter och vet inte hur det gått till, det enda hon vet är att hon såg honom på trottoaren och trodde han var med en cyklist som befunnit sig i närheten. Hon hade sänkt hastigheten och sen hade det smällt. Ber om ursäkt och försöker få henne att inte känna någon skuld. Det är ju bara mitt fel som inte haft koll. Springer in där Tobbe fått tag på Eksell som har kvällsöppet och vi är välkomna på en gång.....Får inte tag i barnvakt! Springer till grannen som inte kan komma.... Tobias tar bilen och kommer efter ett kort tag tillbaka med farfar så att vi kan åka iväg. Som Love skrek när vi lyfte honom då trodde jag att ryggen var bruten.
Efter varje rtg-bild som togs pustade jag ut mer och mer. Inget var brutet, buken såg bra ut förutom att han inte såg urinblåsan, ett ultraljud över den visar att den var hel, med lugnande och smärtstillande kunde vi åka hem.
Han har gnällt hela natten, säkert av yrsel, chock, smärta och rädsla. Så fort vi burit ut honom för att kissa har han bara satt sig eller lagt sig. När jag burit in honom har han lagt sig på den plats jag ställt honom och sen legat på samma ställe hur länge som helst. Har tagit halsdukar och lyft honom försiktigt så han ändrat läge emellanåt.
Idag har han tydligt visat att han inte kan stödja på höger framben. Vid lunchtid idag ringde jag tillbaka till Eksell, då hade han inte gjort några behov sedan före olyckan. Han har dock haft aptit så jag har givit han små mål med mycket vätska under dagen. Vi var välkomna efter kl. 16. Väl där var jag riktigt orolig igen eftersom han inte kissat ännu. En ny bild över buken visade en jättestor blåsa. Eksell sa att om han inte kissat till kl. 21 ikväll får vi tappa honom. Han hittar även smärtan som gör att han inte kan stödja höger framben, inget brutet men säkert något muskelfäste eller annan mjukdel i bogen. Vi hinner inte mer än utanför dörrarna där så kissar han massvis.
Under senkvällen upplever jag att han känns bättre, han skriker när han stödjer på höger framtass men han rör på sig mer och mer.
Har även haft kontakt med "cyklisten" som berättat att hon stannade vid postlådan (som ligger rätt över vägen från vårt hus) då Love varit på väg mot henne, då hade Tobbe visslat och Love springer över vägen och blir påkörd, som hon upplever det träffades han av "vänster hjul". Det skulle stämma ganska bra med hans smärta över höger bog.
Hur kunde det få hända????? Den ångest jag har går inte att förklara men den hjälper heller inte Love. Vi har stängslat in hela tomten men han har hittat kryphål under stängslet och trots att jag tätat hittar han hela tiden nytt! Jag vet ju om det, samtidigt har han blivit så bra på att inte smita igenom så jag litat på honom mer och mer.
Allt verkar hittills gå bra och jag längtar tills min Love blir glad igen.
Mera projekt!
Månadens projekt har varit en vattenläcka i inkommande vattenrör som går i vår tvättstuga. Enligt förra husägare skulle röret vara till mestadels bytt men att ca 1 meter kvarstod att bytas (där vår läcka uppkommit). Det tog 2 dagars arbete med att succesivt bryta upp golvet och gräva 2 meter ner för att komma åt röret, ca 1 meter utanför huset hittades det nya röret!!!! Nu är huset som en enda stor arbetsplats, sovrummet har stått stilla hela sommaren, det måste Tobias isolera färdigt innan allt annat jobb för det drar rejält därifrån. 2 sidor av panelningen är färdigt och balkongen är påbörjad, där är det viktigast att få upp "balkonggolvet" sen kan vi börja med att få tvättstugan färdig.
En bild av nya panelen, färgen och den begynnande balkongen:
Det kommer bli så himla bra och fint. Men är det värt allt jobb???
I veckan var vi och hälsade på Ingela och Peter som fått en liten pojke, fortfarande namnlös men ack så fin. Lite i minsta laget för att det skulle kännas bra att hålla i han så här för en utomstående!
Deras ena boxer Minus blev bästis med Elise. Love fick sitta kvar i bilen eftersom deras andra boxer Gaston inte är helt förtjust i andra hundar. Vi tog ut Minus och Love för att de skulle få hälsa och rusa av sig lite och döm om min förvåning när Love blev helspak?! Han ville inte alls umgås med Minus och föredrog att gömma sig bakom mina ben??? Har aldrig sett honom sån men tror han kommit i nån hormonell "spökålder". Han blir allmänt lite spak när det är mörkt ute oxå.
Rallylydnaden är i full gång och det är roligt. Det svåraste är ju att tyda skyltarna! 
Duktiga Elsa med matte Emma:
Efter kursen brukar vi känna på agilitybanan. Agility är ju riktigt roligt och sist var det extra kul. Love var superduktig, han har ju vägrat gungan ett tag då han blev skrämd av den så jag har tränat lite för att få honom att bara gå på den. Sist tog han den utan problem, trots att den smällde ner i backen stod han kvar.... 
Bus med Elsa:
Har anmält oss till en grundkurs i vallning i början på November. Sen måste jag ta tag i det här med apportering...Han tar apportbocken i munnen men sen släpper han den på en gång. Vägrar hålla den kvar. Har försökt med att klicka och för mej blir det bara hey baberiba!! Behöver verkligen hjälp med det. Detsamma gäller med överlämnande. Han är helt fantastisk på uppletande (tycker jag som amatör) men där har vi samma problem, måste gå kurs hur jag ska lära han lämna över grejerna.
Ett annat problem är detta tuggande, jag köper ben i olika format och färger och Love blir till sig och gömmer dem, sen ska han tugga sönder mattor, mjukdjur, kuddar, filtar men benen ska hållas gömda tycker Love...
-"Vad är det för fel med det då?"
Vallning mm.
I tisdags var det sista dagen på unghundskursen, vi fick sätta upp ett par rallylydnadsbanor och sen fick vi tips om hur vi kan börja träna in rutan. Det var meningen att vi skulle lägga ett asfaltspår men efterssom det regnade rejält var ingen av oss sugna på att ta av oss barfota och lägga ett sådant spår.. Kändes lite tråkigt att det är slut nu, vi har ju lärt känna varandra. Men vi ska träffas igen!
Onsdag var det föräldramöte i skolan och torsdag var det middag med jobbet på la comedia. En italiensk restaurang i Uppsala, de har så god mat där!!!!!
Fredag kom dagen jag och Love åkte till Linda i Vallby för att prova valla får. Bjintze heter instruktören som kom från holland. Jag kunde bara inte låta bli att kommentera hans skor:
Det var riktigt roligt och väldigt svårt. Det här fotot visar tydligt hur det kändes för mej:
Jag försöker hålla min position vid stängslet, hålla koll på fåren och var jag har min pinne utan att bli omkullsprungen av fåren eller halka på gyttjan. Har ingen koll på min hund!!
Det tog sig lite!!!!
Andra gången vi gick in hade Love börjat få smak på det, tredje gången vi gick in var han heltänd. Då stod jag där utan kontroll snurrandes i mitten.....
Jag var klok nog att ta stövlar och regnjacka på mej men hade inga regnbyxor med mej så på eftermiddagen när det ösregnade och jag satt och kände hur det rann iskallt vatten ner i stövlarna från mina dyngsura byxor började jag ha lite hemlängtan, de torkade snabbt när det slutade regna och Linda var gullig och erbjöd mej ombyte. Nu har jag lärt mej, aldrig mer utan mina regnkläder...
Vi har en familj här i Örbyhus som har Border Collies och anordnar vallkurser så nu ska jag prata med henne för vi har ju fått lite mersmak jag och Love. Förhoppningsvis ser det så här fint ut snart:
Linda och Modja.
På Lördagen var det inofficiell utställning på Gammelgården i Tierp. Kan bli ganska trött på all väntan men som tur var hade jag Elise med mej som sällskap och så kom min vän och numera arbetskamrat Anna och hennes familj dit och surrade bort lite tid. De bjöd även hem oss på värmande fika. Tack för det Anna!
Väl i ringen gick det bra. Han uppförde sig utomordentligt. Jag kunde tom justera tassarna??? Han var nog trött efter gårdagen. Hp och BIR:
Kritiken lyder:
"Bra propotioner. Bra huvud och uttryck. Bra hals och överlinje. Välvinklad. Bra kropp. Fina tassar. Bra päls. Rör sig ledigt. Korrekt bett. Slarvar ngt m. vä. öra."
Jag började analysera kritiken där ett tag "slarvar med vä. öra" ??? Domaren var jättefundersam och sa tom -"jag måste fundera" Sen struntade jag i att analysera det något mer, jag är jättenöjd med vår insats.
I finalen var vi de första att bli avtackade..
Söndagen var det agilitytävligar i Tierp som jag gärna ville åka och titta på men som sagt....Huset och familjen kräver sitt och det kändes som jag hade enhel del tråkigt härhemma att ta itu med!
Planerna nu är att börja gå på agilityträningarna i Tierp på Tisdagarna och på Torsdag har vi introduktion på rallylydnadskursen.
